trött...

ibland vill jag bara lägga mig ner någonstans och bara skrika tills lungorna inte orkar med gråta tills tårarna tar slut och sen bara vara...

orkar inte med allt just nu.. känns som jag börjar komma djupt in i en värld utan chans till lycka..
Kämpar för att hålla humöret uppe och försöker tänka posetivt men det funkar inte just nu.. känns som hela min kropp fylls upp med ilska besvikelse och sorg tills jag en dag sprängs och allt flödar ut..

Hade en viss pers hos mig igår och allt var så perfect och tryggt för ett tag..
Sen när denna gick försvann känslan och allt det dåliga kom tillbaka..
Satt helt empatiskt i ett hörn i lägenheten och bara glodde... tankarna virrade och tårarna brände bakom ögonlocken..
Hur kommer det sig att jag som ställer upp för alla och alltid är där för dom inte har någon som är där för mig just nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0