minhistoriaommig

Varför kan inte ja få som jag vill???


Jag vill ju så gärna! med hela mitt <3

Vet inte vem jag är längre.. vart tog jag vägen i allt detta som hänt?

På senaste tiden har allt blivit fel och jag har gjort saker ja inte borde gjort.. Men kan inte ångra mig..
För att sitta och ångra sig över allt man gjort som blivit fel och varit dumt vore samma sak som att börja ångra vem man är för det är misstagen man gör som formar en till den personen man är idag..

Men då var ju fråan vem jag har blivit?
Har börjat kommit tillbaka till mitt lilla jag där ja egenteligen vill säga vad ja tycker och tänker men inte kan för att jag inte vill göra folk arga och för att det smärtar mig för mkt att säga det ja misstänker och vill nog inte ha dom svar som ja innerst inne redan vet..

Har en del saker ja skulle vilja säga till en viss person som jag låter bli.. dels för att jag känner mig sviken och sårad som fan för att denna gör så här mot mig när den vet hur jag känner... inge vett i den skallen inte..
Men vad ska ja förvänta mig egentligen?
Barnsligt men hade faktiskt högre tankar om personen ifråga förut men nu skjunker den längre och längre ner för var dag som går..

Orkar snart inte bry mig om ************* längre..

Men då sitter jag här igen sviken av alla och ensam utan vänner igen som vanligt..
Trodde ändå att ja äntligen hittat nån som ja kunde dela allt med som var med i vårt och torrt men tydligen inte..


Men vi hoppas på ett mirakel och väntar in morgondagen...

ibland vill jag bara lägga mig ner någonstans och bara skrika tills lungorna inte orkar med gråta tills tårarna tar slut och sen bara vara...

orkar inte med allt just nu.. känns som jag börjar komma djupt in i en värld utan chans till lycka..
Kämpar för att hålla humöret uppe och försöker tänka posetivt men det funkar inte just nu.. känns som hela min kropp fylls upp med ilska besvikelse och sorg tills jag en dag sprängs och allt flödar ut..

Hade en viss pers hos mig igår och allt var så perfect och tryggt för ett tag..
Sen när denna gick försvann känslan och allt det dåliga kom tillbaka..
Satt helt empatiskt i ett hörn i lägenheten och bara glodde... tankarna virrade och tårarna brände bakom ögonlocken..
Hur kommer det sig att jag som ställer upp för alla och alltid är där för dom inte har någon som är där för mig just nu?